Från stigar och smala vägar rinner människor, som vatten i bäckar, ner mot havet och Husviks hamn. Bandet börjar spela och sjöbodsdörrarna slås upp mot väster där dagens klara ljus börjat skifta mot gulrött. Man kan tro att det händer något speciellt, hela ön är på fötter. Men det är som vilken lördag som helst, på Brännö brygga.

På klipporna runt mig förbereds grillar och på sjöbodarnas trasmattor dukas det upp fika på bord och stolar med utsikt över dansbanan. Insvepta i frotèhanddukar trippar barn barfota på grusstigarna upp mot kiosken för att byta blöta tjugolappar mot godis. Dansen har börjat men de flesta står runt dansbanan och pratar om veckan som gått, eller kramas i möten och återseenden med sommargäster som de kanske inte träffat sedan förra året.

Ut mot sundet i syd och siluetten av Känsö torn ser jag den vita ångbåten med flaggspel närma sig. Båten lägger till och från landgången fylls ångbåtskajen med sorlet och klingande glas från ”staborna” som går iland. Samtidigt går en del Brännöbor ombord med sikte på baren och ångbåtens akterdäck. Så har det varit sedan Lasse Dahlkvist satte ”Dans på brännö brygga” på kartan 1941. ”Staborna” går iland för att dansa och öborna går ombord för att dricka.

I samma tradition anlöper småbåtar från de närliggande öarna Styrsö, Köpstadsö och Donsö. För de hårt kristet hållna har bryggdansen varit ett andningshål i lä från kyrkans vindar av återhållsamhet. Möten som inte sällan utvecklades till knytnäveskommunikation i rus av kärlek och dryck.

Jag tänker på Brännöfamiljernas djupa gemenskap. Hur komiskt det är att höra hur tradition av motsättning mellan öarna fortfarande lever kvar och hur de med viss kärlek förs till nästa generation.

Dansen eskalerar och i takt med att ljuset från sommarhimlen minskar, förstärks den ikoniska ljuskägla som sveper förbi var 20:e sekund. Som något från ovan förstärker Vinga fyr känslan av att vi just nu skapar historia….. varje lördag.

  1. Fin artikel som sätter igång saknad och längtan! Tack!

Svara