Mitt I myllret av människor och gamla saker står Marianne Svensson bakom en bänk och bjuder på glada skratt. Lokalen luktar av nybryggt kaffe och bakverk, blandat med lukten från gamla saker som vana fyndletare känner igen från andra secondhandaffärer. Marianne vrider och vänder på glas, böcker, möbler och leksaker för att leta rätt på små prislappar. Hon har sett fram emot denna lördagen och delar frikostigt med sig av sitt glada humör då hon tar emot mynt och sedlar från de som vill ta med sig något hem från Hönö sekond hand.

Enligt ett rullande schema arbetar Marianne tillsammans med andra eldsjälar och vänner för att Hönö Klova secondhand skall kunna hålla öppet onsdag och lördag året om. Detta har hon gjort i 15 år och ser alltid fram emot då det är hennes tur att hjälpa till.

— Det är mycket tack vare det sociala, både inom arbetslaget och besökarna.

— Många kommer bara in för att strosa runt, ta en fika och prata. Att de får med sig en äggkopp, bok eller vas är inte det viktiga, säger Marianne.

Många bevakar vad som kommer in varje vecka för att kombinera promenaden ner till kajen och det sociala med ett eventuellt fynd. En av dessa är Eva Rudolf som denna lördagen är på plats med sina två barnbarn, 5 och 7 år gamla. Det syns att barnen känner butiken. De går runt själva och vet precis vart de kan hitta böcker, spel, musik, film eller leksaker.

— Vi besöker ofta ”secondhanden” när barnbarnen kommer på besök. Dom tycker det är lika kul som Glasscaffét, Fiskemuseet och Caffé Hönökakan som också brukar ingå i vår tur ner på kajen, säger Eva.

På ovanvåningen, vid leksakerna sitter en grön lapp på en av cyklarna.

”Eva Rudolf, hämtas lördag, betala 175 kronor”. Medan sadelhöjden justeras till rätt höjd av Evas man Bernth så förklarar 7 åringen hur spelet ”Vem där” fungerar för farmor och varför hon skall köpa spelet som kostar 20 kronor.

I en vit soffa på nedervåningen har tre damer slagit sig ner för att vila trötta fötter. Med silvergrått hår och rosiga kinder, åldrade med värdighet, skojar de med en ung man som betraktar soffan på lite håll.

— Bara så du vet, modellerna som sitter i soffan ingår inte i priset.

— Jasså, då får jag nog pruta ordentligt, svarar mannen.

Under skratt reser sig damerna ur soffan med hjälp av den unga mannen och en anslutande kvinna. Damerna fortsätter prata mellan sig medan de, med ett fast grepp om räcket, tar trappan upp mot andra våningen.

— Har du sett den vita stolen, Grete.

— Den hadde passat till din vita byrå.

I trappan möter damerna Eva med sina barnbarn påväg ner. Att döma av det Eva bär på så lyckades 7 åringen övertyga henne om förträffligheten med spelet ”Vem där”. Påväg ut fastnar femåringens uppmärksamhet på ett gammalt trähjul.

— Vad är det?

Eva kommer fram och visar hur man trampar på en pedal som får hjulet att snurra på spinnrocken. Hon förklarar hur man förr i tiden först kardade ull och sedan använde spinnrocken för att få garn. De annars livliga barnen lyssnar och frågar hur och varför. Men till slut lockar annat.

— Farmor, nu vill jag prova min cykel.

Åter livliga och med viss risk att kliva mindre barnkära besökare på tårna, dansar de fram till Marianne som tar betalt för veckans fynd.

Medan barnbarnen turas om att prova den nya cykeln sätter sig Eva på bänken utanför affären. Tillsammans med andra besökare lutar hon sig bak och det är inte bara söderväggen eller henne glädje över barnbarnens lycka som värmer. Utan också tanken på att varenda krona går antingen till förskolan i Rumänien, de studerande flickorna i Kongo eller något annat hjälparbete som Marianne och hennes vänner arbetar ideellt för att stödja.

Svara